Det är ungefär två månader sedan jag valde att lägga om till LCHF. Jag har inte kört strängt. En del måltider har jag "fuskat" och på vissa helger.
Men jag en sådan. Det tar tid för mig att komma någonstans när det rör kosten. Jag börjar gärna litet och sedan får det bli mer och mer.
Även fast jag fuskat ibland, så har jag ändå fått positiva effekter. Troligtvis i samband med ökningen av levaxindosen.
Jag är så mycket piggare nu än vad jag har varit på många många år. Jag surar inte heller ihop lika lätt. Förut kunde jag bli sur direkt, av det minsta lilla. Flera gånger om dagen.
Nu tänker jag inte ens på det. Är det något, så hinner jag inte ens reflektera över att bli sur. Utan tänker bara, att ja ja. Det får bli en annan dag, en annan gång.
Jag behöver inte stressa överallt.
Jag tycker också att sötsuget försvinner, eller det har försvunnit otroligt mycket. Jag är sällan sugen på godis, kakor och annat gott(?). Det är enbart om jag är väldigt hungrig. Det är troligtvis den största hälsovinsten för mig.
Istället så kan jag bli galet sugen på ett glas rött någon gång ibland. Jag unnar mig hellre det, än en påse godis som jag sedan kommer ha ångest deluxe över sedan.
Efter en vecka, varav 5 dagar med periodisk fasta känner jag redan att jeansen sitter lite lösare. Undrar hur de kommer kännas om ytterligare en vecka. Ja, det får vi se då. Spännande.
Inte riktigt så lösa, ännu. Bild lånad från lchf.se
